Stefan "The Mountain" Berg

Fick ett mail som var sjukt lockande så måste ju testa och se om det funkar.
Man skulle skria i sin blogg en liten notice och sen skulle erbjudandet komma i ett mail!

Så se till att om ni vill spela gratis bingo eller ta del av de bästa bingobonusarna? Besök www.ProvaBingo.se där du även kan få veta hur man får gratis Spotify!!!

Check it out ;)

Har suttit och funderat ett bra tag nu om vad det är som ger en glädje igentligen?
Är pengar den enda lyckan i världen eller finns det så mycket mer?

Jag tror ens lycka kommer ifrån att ha den möjligheten att vara nära alla sina nära och kära, att inte känna sig ensammen i denna stora värld!
Som jag t.ex. jag mår som allra bäst när jag har mina närmaste kompisar omkring mig och gärna min familj.
Allt blir inte lika tungt då känns det som även om det händer saker som man bara önskar att man slapp vara med om.

Helgen som var nu kunde inte ha blivit bättre för min del, fick spendera en hel del tid med två av mina härliga kompisar. Jag har skrattat och bara njutit varje sekund. Bara att tänka tillbaka till helgen gör mig helt glad inombords!
Undrar om man bara ska flytta sig närmare familj och släkt? Bara njuta av att kunna känna säkerheten i kroppen och slippa ha den stora saknaden hela tiden!

Äsch, allt löser sig inom sin tid... orka ha allt på sina tankar

Sök aldrig kärleken, kärleken kommer av sig själv

Jag kom och tänka på det att man får höra från andra att man säger "borta bra men hemma bäst" att det stämmer också! Jag måste nog säga att jag är lite lagd åt det andra hållet att jag har det bra när jag är hemma men när jag åker iväg så mår jag ännu bättre. Vart jag än flyttar så är det som om man vill vara någon annanstans. Är det så att man kanske inte riktigt hör hemma någonstans utan man är mer den som ska vara på resande fot hela tiden?

Nu drar matchen igång om två timmar typ... hoppas grabbarna sköter sig så man slipper slita håret av sig!
Lycka till idag mot malmö

Nu har det varit ett bra tag sens jag skrev något här. Jag kan ju bara säga en sak som att när jag tänker som mest det är då allt skrivande kommer och när jag är fri från tankar så blir det inget skrivande helt enkelt, haha! Men jag ska försöka göra ett försök iaf för att några tankar har man iaf!!!

Kom och tänka på det att alla doktorer säger att om man ska ha ett långt och friskt liv så måste man motionera och hålla igång men titta då tillbaka på alla dödsfall inom idrotten som bara har kommit sådär även fast personerna har varit sjukt vältränade och sen säger det bara poff så ramlar dom ihop och dör. När jag tänker tillbaka tillbaka på dessa så blir jag faktist lite rädd över att något ska hända en annan... nu är inte en annan världens välbyggda människa direkt utan en annan kör lite mer på kärlekshandtagen, haha. Men vi tränar ändå hårt inom handbollen och tänk då om man helt plötsligt skulle ramla ihop och dö!? Det var en ung löpare som sprang ett vanligt 800m lopp lr om det var längre och när han kom in i mål så ramla han ihop och dog helt utan förvarning. Inget var fel på grabben utan då hade en artär(lr hur det stavas) gått sönder precis han kom i mål och sen som jag sa innan så föll han pladask ner i marken och dog. Eller ta han hockeyspelaren i ryska ligan som krockade med en annan och sen åkte in och satte sig i båset, någon sekund senare ramlade han ihop och dog. Ung frisk kille som var påväg att bli stjärna, hans liv försvan på sekunden. Skrämmer mig faktist varje gång man tänker på detta för det är inget man leker med direkt. så jag undrar om idrotta i livet verkligen är det ultimata att få leva ett långt och lyckligt liv!? Jag tror mer på att om man ska leva länge och lyckligt så ska man umgås med dom som får dig att känna dig bra och äta allt det goda som du gillar och bara njuta av dagen som den kommer för man vet aldrig, helt plötsligt kan det vara slut!

Det var en som skrev i kommentarerna att man är för ung för att flytta hemifrån vid 16 års ålder och jag kan inte hålla med om det!
Jag som flyttade när jag var 16 tycker att det är en sak man borde göra igentligen!? varför ska man hålla på och snylta av sina föräldrar tills man fyller 20 eller äldre? Klarar ni inte av att sköta skolan i den åldern eller laga mat så är det väl erat problem och då får ni ju göra något åt det, men sen hålla på att klaga och tjata på andra som klarar det är ju ingen smart idé eftersom dom har skapat sig ett nytt kapitel i sitt liv och alla kapitel är en ny erfarenhet!

Kom och tänka på det att folk som kämpar och kämpar men aldrig får något ut av det, vad gör dom till slut?
För en annan så känns det som om man är inne i en riktigt tung period med att dels hinna med allt och sen också hålla motivationen uppe för att kämpa vidare. Känns som att man kommer ramla ihop vilken sekund som helst.
Men undra vad dom som hela tiden sliter arlset av sig för att kanske aldrig lyckas, hur f*****n orkar dom hålla kroppen uppe? Det skulle jag vilja veta för då får dom fan lära en annan det också!

En person sa till mig att ens kropp inte tål för många motgångar under sitt liv, jag tror tvärtom att destomer motgångar ens kropp får destomer erfarenhet får man och blir starkare i sinnet!

Jobb är en sak som tar upp en hel del av våra liv. Jag skulle väl säga att du jobbar ca 50% av ditt liv och sen har du 40% till sömn och sen dom sista 10% så gör du allt du tycker är roligt här i livet! Men då kommer ju också frågan om allt är värt ditt slit? man kan säga att det är det fast ändå för hur många procent av världens befolkning gör det dom verkligen vill igentligen? Jag har ganska tur vill jag säga just nu i livet eftersom jag får jobba med ungdomar och när man väl kan hjälpa en person på det ena eller det andra sättet så mår själen väldigt bra. Hade jag fortsatt jobba inom industri så skulle jag nog vara depprimerad som inge annat. Jag har hunnit testa på en hel del jobb, och jag måste säga att jag har nog aldrig trivits så bra som jag gör nu med som jag sa att hjälpa ungdomar, nu låter det som om dom har världens drogproblem eller liknande men det har dom verkligen inte utan det är ju deras studier som jag hjälper dom med och även fast dom är så sjukt omotiverade så hjälper man dom så gott man kan och nu har man faktist fått några att börja inse vad som verkligen händer i livet och genom bara att se den blicken dom får när dom börjar förstå eller är klara med ett arbete så kan det vara den skönaste känslan som finns! Man gör något gott för dom och dom gör samtidigt något gott för oss genom blickar och uppskattning. Om vi hoppar över till sömnen så kan jag väl direkt säga att jag inte får den jag behöver direkt. Alla läkare säger att man ska sova 8 timmar per natt men jag sover ungefär kanske 5-6 timmar och det kanske inte är så bra!? Har haft lite av ett sömnproblem sens jag började gymnasiet kan man väl säga, Har alltid varit uppe sent och sen gått upp tidigt utan problem men nu börjar jag fundera om det börjar ge med sig eftersom jag bara blir tröttare och tröttare när jag inte får min sömn och innan har det aldrig varit något problem. Kanske man borde skaffa sig sömnpiller så man får sova riktigt om kvällarna, skulle nog göra mig gott men bara för att jag fick sova om kvällarna så skulle jag säkert bli beroende av dom pillerna och det är det sista jag vill bli. Min sömn kommer nog snart bara jag släpper allt i mina tankar när kvällen stiger sig på. Dom sista tio procenten då!? Vi gör det vi tycker är roligt men vad innefattar det igentligen? Att spendera tid med nära och kära eller utöva någon sport eller bara ligga hemma i soffan och äta chips samt dricka öl? För mig är det iaf att försöka vara med dom nära och kära eftersom just nu räknar jag in min idrott i mitt jobbliv för på ett eller ett annat vis räknas det som det! Den svåra biten för mig att vara med mina nära och kära är att hela min släkt bor minst 45 mil ifrån mig och dom får man ju inte träffa så ofta med tanke på min idrott som otur är, tankar har kommit till en att man ska bara skita i allt och flytta upp till brorsan och bara vara lycklig för att få vara nära dom man älskar, fast då skulle man bli olycklig eftersom idrotten är en sak som gör en lycklig också!! hm, mycket svårt att hinna med sina saker men det kommer komma en period i sitt liv man hinner med allt det!

Barn och ungdomar är dom som gör oss lyckliga, gör oss ledsna, gör våra liv hela.
Lev inte ditt liv för dig utan lev för att dom efter dig ska kunna leva minst lika bra!

Varför kommer det sig alltid att så fort man ställer en fråga så får man aldrig något riktigt svar? Jag kan ge tusen svar till en fråga men varför är det så svårt för vissa att bara säga saker rakt ut? Idag t.ex. så frågade en av mina elever mig en sak ang. det som den pluggade. Jag funderade en snabb sväng om vad det skulle vara men sen sa jag att jag inte kunde tyvär men hänvisade till den andra läraren som tyvär inte kunde det heller, vad ska man göra då t.ex.? I detta fallet så vart det en snabb visit på internet så var allt löst sen men om inte det skulle finnas då? vart skulle man då få en stor del av sina svar ifrån? Ringa tusen personer och fråga tills man hittar någon som kan det eller hur skulle man göra?
Ja skit samma helt enkelt, för många saker att oroa sig över... Kanske där mitt problem ligge!?
Om kvällen när jag ska sova så kommer det upp typ tusen saker som jag tänker på... Hur jag ska lösa vissa saker, undran hur den och den personen mår, hur mkt man saknar sin familj, idrotten mm... Helt sjukt faktist vad det snurrar runt i skallen på den.
Undrar då om jag har så många saker att oroa mig över igentligen? Jag oroar mig såklart för min familj och allt som ingår i det. Man kan ju också oroa sig över sin ekonomi om man ska få in pengar så man klarar sig i månaden osv men sen efter det, vad finns det igentligen att oroa sig över? Jag tycker ju själv att det inte är något som jag ska behöva oroa mig över eftersom idrotten löser sig bara jag fortsätter att kämpa och sen så har ekonomin löst sig eftersom jag fått fast i ett år så det behöver jag ju inte vara orolig över!!

Så vad fan är det jag behöver vara orolig för, varför tänker jag så mkt?

Sluta grubbla för mkt på allt skit brukar folk säga till mig men om jag skulle sluta grubbla och oroa mig för en massa saker hur skulle det då sluta? Skulle inte jag som person försvinna då? Jag som person är ju en glad, sprallig, pratglad och fundersam! så om jag skulle sluta fundera så skulle jag ju sluta vara så pratglad eftersom mitt snack kommer ju ifrån alla mina tankar och sen hur glad jag är har ju också allt med hur jag funderar och grubblar osv...
Äsch, blir fan bara mer knäpp av detta än att jag får ut något av det...

Tror jag skulle behöva en flaska wiskey, en STOR prilla och en sjuuuuuuuuuukt tråkig film så jag skulle somna någon gång och sen slippa oroa mig över allt för detta håller inte längre, två dagar utan sömn i princip.... sjuuuukt trött!

Nu när man sitter och tänker på en massa saker som jag då är ganska så bra på, så vad jag än tänker på så leder det till dig! Jag kommer ihåg första gången jag fick se in i dina ögon, dina vackra ögon som jag aldrig kunde sluta se in i. Du kom ut från ditt jobb helt svettig och go, och med blommorna så vart du nog ganska överraskad måste jag säga. Även fast det inte syndes så vart du nog det allt! Vad ska man säga, så himla svårt att säga rätt ord till någon man håller så kär, någon som man aldrig vill släppa taget eller låta den gå. Jag hade min tid och tyvär räckte in den till för något stordåd fast den tiden med dig var allt en lycklig tid. Jag ska göra mitt bästa att hålla modet uppe och aldrig svika mig själv!

Tack för allt, tack för dig, tack för mig... mina känslor går inte att förklara men dom kommer alltid att finnas där!

Jaha, nu har man börjat med detta också! Satt här hemma och funderade på vad man ska göra med allt? Har jag någon mening med allt som jag gör?
Först har vi jobbet, det är väl ganska självklart ändå... lr?
Fick precis ett jobb inom skolan som bettecknas som "Fritidspedagog", allt jag gör är att ringa några samtal och sedan hjälpa eleverna på lektionen (är på iv(individuella programmet) om ni inte fick ihop det riktigt). Om man nu gör detta, är man fritidspedagog då? Trodde yrket fritidspedagog var lite mer än så om jag ska vara ärlig!!
Första gången man hörde fritidspedagog så trodde jag att det bara var till för små barn som gick i dagis,lekis lr förskolan och sen inte mer men nu har man ju fått en annan uppfattning om det!!

Vad ska vi gå in på sen då? Jag spenderar ju i princip 3/4 av min vecka till handbollen, mening lr bara tidsfördriv?
Jag tror faktist att det är mening för mig att spela handboll, vissa håller ju igång bara för att dom ska ha något att göra om dagarna men för mig är det inte så... När jag var liten så var jag som en liten boll, smällfet och kort som en dvärg. När jag började 4 tror jag så hände något och jag drog iväg på längden samtidigt som jag vart ganska så smal måste jag säga! Med längden 181 när jag skulle börja 6 så var det ganska bra på handbollsplanen eftersom dom i min ålder inte var så jätte långa på den tiden, haha. Vart iväglurad av min gymnastiklärare att testa på och sen vart jag fast kan man väl säga helt enkelt! Jag började då känna att jag hörde till något, innan har jag bara känt mig utanför och sen efter att jag började så var jag hemma! Jag kämpade hårt under 4 år och det ledde ju till att jag kom in på ett idrottsgymnasium i Göteborg så man ska väl inte klaga där direkt!? När man hade flyttat ner så tror jag att jag klarade mig väldigt bra jämnfört med andra eftersom jag är en ensamnvarg kan man väl säga, har klarat mig själv sens jag gick i 7:an med att laga mat till mig själv osv eftersom mamma och pappa jobbade oftast när jag kom hem och fick därför göra allt så man hade ätit innan träningen! Men självklart fick man hemlängtan... speciellt efter mammas mat, ojojoj säger jag bara... även fast man hade lagat mat innan så när man väl stod där utan någon att ropa på för att kunna visa en lite trix osv då var det lite jobbigt. Så perioden i början när man hade flyttat kallar jag för min nudelperiod eftersom (som ni nog kan gissa) så åt jag enbart nudlar typ och sen en pizza kunde det bli på helgen ;) haha!! Innan jag flyttade ner så fick jag ett samtal ifrån den enda klubben som har funnits i ens hjärta kan man säga... Så fort jag vart intresserad i handboll som var vid en 10 års ålder så har jag alltid hållt på "Redbergslid IK" även kallad "RIK" och när ett samtal från dom så kan man ju inte direkt säga nej! Så två år gick ganska snabbt måste jag säga, hade en galen tjeck skrikandes på en på träningarna vid namn Andreas Palicka som nu spelar i TWH Kiel, grattis btw! 2 år bakom honom fick man spendera, lärde mig en hel del måste jag säga... Fick även vara med att ta JSM Guld, spelade ju inte direkt så mkt men man var fortfarande med och hjälpte laget på det ena lr det andra sättet! Men iaf nu när man då hade stått bakom Palicka i 2 år så var man ju rätt sugen på att få visa vad en annan kunde för man spelar ju inte i sveriges bästa klubb genom tiderna i juniorserien för inte liksom, haha. Första halvåret gick faktist väldigt bra, ska väl inte klaga direkt på något om man ska se det på de sättet. Sen kom stora avbräcket... Vi skulle spela JSM steg 4 i Lindesberg. Var taggad till tusen eftersom mina föräldrar skulle komma och kolla och dom hade inte varit på en handbollsmatch sens jag flyttade, mamma var i princip och kollade på alla matcher innan jag flyttade men pappa var kanske och kollade på två matcher från handbollen... Han kollade på två innebandymatcher och kanske en fotbollsmatch innan jag flytta så han gillade inte direkt att kolla på när jag spelade för antingen så gick det skit dåligt för mig när han kollade lr så gjorde jag illa mig! Tråkigt att han ska känna så men sorgligt nog så är det faktist så!! Höll på med en hel del sport innan det blev fast med handbollen, höll på med friidrott,fotboll,innebandy,simning,basket och gymnastik innan det blev klart för handbollen! Aja nog babblat om det åter till vad som hände... Iaf så hade man gått och laddat efter den helgen i ja säkert en månad eftersom man visste att mamma och pappa skulle komma så man fick visa upp sig att man hade lärt sig något! Öppningsmatchen var mot Tumba och man såg väl inga direkta hot att man skulle göra en dålig match och förlora direkt, men ack så fel jag hade... 5 minuter in i matchen och jag hade hållt nollan samt gjort en 5 räddningar så kommer deras h9 på genombrott och när jag hoppar ut och möter honom så när jag landar så känner jag bara hur knät viker sig innåt, en smärta som jag rekomenderar att hålla er ifrån. Diagnosen visade att det var inre ledband som vart uttänjt och sen lite av minisken skadad! Efter det så var säsongen körd... fick tillbringa resten av min tid i gbg på rehab. 8 månader senare var det comeback och ganska chockerande i div 1 för HK MittDalarna. Allt gick väl ganska perfekt måste jag säga, fick spela en hel del och det gick bra också... det ena ledde till det andra och efter säsongen så fick man ett kontraktserbjudande av Anderstorp SK som gick upp i en serie som vart gjord som heter allsvenskan och som ligger under elitserien just för att få bättre lag som kommer upp och sloss om titeln i elitserien! Så nu sitter man här i en liten håla och mår förbluffande bra över det, trodde det skulle vara pest och pina men icke sa nicke... Är trots allt inne på mitt andra år så något bra måste jag ha fått uppleft! Så om någon frågar mig varför jag håller på med handbollen och om det är någon mening med det? Då svarar jag ganska enkelt med ett leende på läpparna att det är inte någon fråga om det är någon mening med att spela handboll utan min mening i livet är att spela handboll, varken om jag är bra lr inte för handbollen har gjort mig till den jag är och utan den skulle jag vara som en sköldpadda utan skal!

Nära och kära då!? Jag har ju i min familj likt många andra familjer en pappa och en mamma samt två syskon, en bror och en syster. Självklart är jag mittenbarnet så gissa vem som får mest skit? Som liten hade jag det ganska bra ska man väl säga, så som jag ser det så har man en mamma och en pappa som bryr sig om en och ger dig sin kärlek så ska man vara nöjd, det spelar ingen roll om man är fattig lr rik för ens föräldrars kärlek till en går inte att ersätta med varken pengar lr något annat! Jag hade den turen att få två riktigt bra föräldrar... Som en kompis sa så undrar dom vad jag fick för några gener av dom så säger jag bara farsans dåliga humor för dom gav mig inte utseendet som tur är, haha! Ne men allt jag har fått av dom är jag mer än tacksam för och det ska varje unge ute i världen också vara hur fattiga dom är lr hur rika dom är för som sagt, deras kärlek till oss är det viktigaste och det bästa vi får här i världen!
Brorsan är en konstig typ, vi bråkade både natt och dag i alla år vi bodde tillsammans men sen så fort han flyttade så vart det ett stort tomrum hos mig iaf. Så fort man fick höra att brorsan skulle komma hem (Vi är bara halvsyskon lr vad man ska säga, samma mamma men inte pappa) så vart man så sjukt glad och kunde typ inte låta honom vara ifred om dagarna han var hemma. Vi var väl aldrig riktigt tajta som syskon ska vara men efter gymnasiet för mig så hände något, tror vi mognade lite både han och jag för efter det så kan jag inte se det som att jag har kunnat fått en bättre bror för han är redan den bästa.
Syster då, hon var en riktig plåga när hon kom till världen, haha! Jag var ganska avundsjuk eftersom jag var väl alltid lite av favvo barnet i släkten och eftersom jag var ganska duktig på idrott så var dom ganska stolta över en. Men när hon kom till världen fick man aldrig några samtal lr något liknande igen, den jäveln!!!! haha, nejdå nu ska vi inte vara såna... Hon är en otroligt snäll och fin tjej som kommer sköta sig fint här i livet till skillnad från mig och brorsan som var lite av den bråkigare sorten när vi var små!! hahaha!!
Snacka om att man fick en hemlängtan nu, Jag, brorsan och farsan med hans dåliga skämt och med mamma som sitter och suckar för att hon tycker vi är så sjuka och syrran sitter vid bordet och skrattar åt oss! sen får vi ju inte glömma en iskall öl i handen också, finns absolut ingenting som kan slå det. Ja det hade inte varit fel nu kan jag lova!

Kom och tänka på ett citat som en kompis sa till mig när han kom hem efter krogen vid en halv 3 på natten;
- Berg jag har tänk på en sak
- Ja vadå?
- Droger är ju bajs, lr hur?
- Ja det är det vadå då?
- Ne men droger är ju bajs och tjejer är ju en drog..... alltså är tjejer bajs!? TJEJER ÄR BAJS

"Droger är bajs och tjejer är en drog så alltså är tjejer bajs"

haha, ganska rolig konversation måste jag säga! Lite oväntat om man säger så!
På något sätt så måste jag hålla med honom på den fronten... alltså inte bajs delen då men det andra! Ni tjejer är ju som en drog, man kan inte leva med er men man kan inte heller leva utan er. I mitt fall så är det att jag kan leva med er och jag kan inte vara utan er men ni vill inte ha mig =P haha, ganska ironiskt!
Min tur har ju inte vart den bästa på den fronten heller men vafan någon gång måste det väl vända iaf man får väl hoppas på att den turen kommer snart!

Ja detta var väl del 1 kan man väl säga på ett långt och ett hopplöst fall av en grubblare som jag.
Min mening här i livet kan man väl säga är att sprida glädje och hur dåligt och kasst jag än mår så ska jag inte förhindra mitt budskap till alla ute i min närhet!

Ps. Den som orkar läsa hela denna är fan duktig!!! Ds.