Stefan "The Mountain" Berg

Varför kommer det sig alltid att så fort man ställer en fråga så får man aldrig något riktigt svar? Jag kan ge tusen svar till en fråga men varför är det så svårt för vissa att bara säga saker rakt ut? Idag t.ex. så frågade en av mina elever mig en sak ang. det som den pluggade. Jag funderade en snabb sväng om vad det skulle vara men sen sa jag att jag inte kunde tyvär men hänvisade till den andra läraren som tyvär inte kunde det heller, vad ska man göra då t.ex.? I detta fallet så vart det en snabb visit på internet så var allt löst sen men om inte det skulle finnas då? vart skulle man då få en stor del av sina svar ifrån? Ringa tusen personer och fråga tills man hittar någon som kan det eller hur skulle man göra?
Ja skit samma helt enkelt, för många saker att oroa sig över... Kanske där mitt problem ligge!?
Om kvällen när jag ska sova så kommer det upp typ tusen saker som jag tänker på... Hur jag ska lösa vissa saker, undran hur den och den personen mår, hur mkt man saknar sin familj, idrotten mm... Helt sjukt faktist vad det snurrar runt i skallen på den.
Undrar då om jag har så många saker att oroa mig över igentligen? Jag oroar mig såklart för min familj och allt som ingår i det. Man kan ju också oroa sig över sin ekonomi om man ska få in pengar så man klarar sig i månaden osv men sen efter det, vad finns det igentligen att oroa sig över? Jag tycker ju själv att det inte är något som jag ska behöva oroa mig över eftersom idrotten löser sig bara jag fortsätter att kämpa och sen så har ekonomin löst sig eftersom jag fått fast i ett år så det behöver jag ju inte vara orolig över!!

Så vad fan är det jag behöver vara orolig för, varför tänker jag så mkt?

Sluta grubbla för mkt på allt skit brukar folk säga till mig men om jag skulle sluta grubbla och oroa mig för en massa saker hur skulle det då sluta? Skulle inte jag som person försvinna då? Jag som person är ju en glad, sprallig, pratglad och fundersam! så om jag skulle sluta fundera så skulle jag ju sluta vara så pratglad eftersom mitt snack kommer ju ifrån alla mina tankar och sen hur glad jag är har ju också allt med hur jag funderar och grubblar osv...
Äsch, blir fan bara mer knäpp av detta än att jag får ut något av det...

Tror jag skulle behöva en flaska wiskey, en STOR prilla och en sjuuuuuuuuuukt tråkig film så jag skulle somna någon gång och sen slippa oroa mig över allt för detta håller inte längre, två dagar utan sömn i princip.... sjuuuukt trött!